100 år sedan kvinnor första gången gick till valurnorna

Senast uppdaterad: 2021-09-09

Advokat Eva Andén ska gå och rösta tillsammans med de anställda på sitt advokatkontor. Scenen utspelar sig för 100 år sedan, i september 1921, när svenska kvinnor för första gången fick rösta i riksdagsvalet. SCB:s källor visar att det var fler kvinnor än män som hade rösträtt 1921, även om inte alla tog chansen.

I helgen är det 100 år sedan det första svenska riksdagsvalet där även kvinnor fick rösta ägde rum. Eva Andén på bilden ska äntligen gå och rösta tillsammans med sina kollegor på advokatkontoret. Hon var inte bara den första kvinnan som blivit medlem i svenska advokatförbundet, hon hade också arbetat mycket aktivt för kvinnors rösträtt under decennier.

 

Valdeltagandet skilde sig mellan stad och landsbygd. Bland männen är skillnaderna små. 62,2 procent av männen röstar i städerna, jämfört med 61,9 på landsbygden. Men för kvinnorna är skillnaderna betydande. Av kvinnorna på landet röstar 45,5 procent, jämfört med 50,5 procent av kvinnorna i städerna. Högst är kvinnornas valdeltagande i Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lund, där 57,6 procent deltar i valet. Lägst är valdeltagandet bland kvinnor i Norrbottens län där 38,1 utnyttjar sin rösträtt.

 

 

15. Jul, 2021

Han har alltid tid för det lilla extra

Ahmad Mohamed vill göra skillnad för de boende på Edsvägen 16. Utöver att jobba där som vårdbiträde har han på sin fritid samlat nostalgiprylar och skapat ett annorlunda sällskapsrum på det särskilda boendet. Han kallar det Mitt hem. Det är ett rum där man kan sitta och fika, prata och lyssna på musik - en miljö som ska kännas som ett vardagsrum och som ska väcka minnen till liv.

– Miljön fungerar precis som jag trodde. När en person kommer hit så tittar de runt och börjar prata om hur det var förr och de tycks aldrig vilja gå härifrån, säger han.

 

Viktigt visa varandra kärlek

Ahmad kom till Sverige från Libanon för sju år sedan. De senaste två åren har han jobbar som vårdbiträde på Edsvägen 16 och för honom var det yrkesvalet enkelt.
  – Som tonåring tog jag hand om min mamma när hon var sjuk i cancer. Det var då jag bestämde mig. Jag lärde mig att enkla saker som att väcka minnen från hemlandet och att odla blommor på balkongen kunde göra henne glad, berättar Ahmad.
Varje dag på jobbet tänker han på sin mamma och på hur viktigt det är att människor visar varandra kärlek. Det han inte kan göra för sin mamma längre gör han för andra äldre eller sjuka, som behöver omsorg.

Vana att vänta

– Jag har aldrig bråttom hem från jobbet. Det finns alltid tid att prata lite eller att hjälpa till med något om det behövs, säger han.
Familjen hemma i Gimo som består av fru och två barn, 8 och 1,5 år gamla, är vana att vänta och enligt Ahmad har de förståelse för att han ibland kan bli sen. De vet vad jobbet betyder för honom.
  – Det är så lite som kan göra så stor skillnad för människorna som bor här. Och det känns så bra att få göra det där lite extra för dem, säger han.

Få byta miljö

Ahmad har noterat att en del anhöriga inte är nöjda med omsorgen som ges på boendet.
– Jag kan förstå dem. Under pandemin har den ena dagen varit den andra lik. Det är inte roligt för de anhöriga att se hur deras familjemedlemmar mest ligger här i sina sängar. Och inte har de kunnat hälsa på dem som de brukar göra under pandemin, säger han.
Men lite variation i vardagen hoppas han ska kunna göra skillnad för de boende, till exempel låta dem få byta miljö en stund, menar Ahmad som fått fria händer av boendets chefer att skapa det nya sällskapsrummet.
Han är tacksam över förtroendet och han hoppas att rummet ska användas av både personal och anhöriga som kommer och hälsar på de boende.
Undersköterskorna Siv Henningsson och Cathy Johansson har hört talas om nostalgirummet och kommer förbi för att ta en titt.
– Så fint, med spetsgardiner och allt. Bara de röda pelargonerna saknas, det måste du ta hit. Det är något som många skulle minnas från sina barndomshem, säger de.

 

18 år sedan svenska folket sa sitt

Senast uppdaterad: 2021-05-19

Vart fjärde år är det nationella val i Sverige, men nationella folkomröstningar har vi mer sällan. Sex sådana har vi haft sedan 1920-talet, men riksdagen har inte alltid gått på folkets linje.

Albert Engströms klassiska affisch

De politiska besluten röstas igenom i riksdagen, men sedan början av 1920-talet kan riksdagen vända sig direkt till folket i nationella folkomröstningar. För att en folkomröstning ska hållas krävs det att riksdagen stiftar en särskild lag som reglerar omröstningen och vilken fråga som ska ställas. Det har skett totalt sex gånger sedan 1920-talet.

 

I genomsnitt har vi haft en nationell folkomröstning nästan vart sjuttonde år. Som mest gick det 33 år mellan två folkomröstningar och som minst två år. Valdeltagandet i folkomröstningar har ökat över tid. I den senaste folkomröstningen, som hölls 2003, var till och med valdeltagandet något högre än i det närmaste riksdagsvalet.

 

Det blev inget förbud mot alkohol 

Den 27 augusti 1922 hölls Sveriges första folkomröstning. Bakgrunden var att det under början av 1900-talet fanns en livlig opinion som problematiserade alkoholens inverkan på samhället. Inte minst märktes det genom den så kallade motboken, som infördes för att registrera inköp av alkoholhaltiga drycker. Den var ett sätt att försöka begränsa befolkningens alkoholkonsumtion.

 

Frågan som svenska folket fick ta ställning till i folkomröstningen var om det skulle bli ett totalt förbud mot alkohol eller inte. Och det skulle visa sig bli den jämnaste folkomröstning som vi någonsin haft.

 

Valdeltagandet låg på 55 procent, vilket var ett normalt deltagande i riksdagsval vid den tiden. 49 procent var för ett förbud och 51 procent var emot. Riksdagen följde folkomröstningens resultat och det blev inget förbud mot alkohol.

 

En stor majoritet ville behålla vänstertrafik

Sedan dröjde det 33 år till nästa nationella folkomröstning. Den 16 oktober 1955 fick svenska folket återigen chansen att ta ställning i en enskild fråga och det gällde på vilken sida av vägen bilar skulle köra.

 

Valdeltagandet låg på 53 procent, vilket var betydligt lägre än valdeltagandet i riksdagsvalen vid den tiden. Bara 15 procent ville gå över till högertrafik, medan 83 procent ville behålla vänstertrafiken. Men trots det tydliga valresultatet skulle det bara dröja till 1967 innan bilarna ändå började rulla på höger sida.

 

Pensionsomröstningen hade ett högre valdeltagande än tidigare

 

Två år senare, den 13 oktober 1957, var det dags för en folkomröstning igen. Den här gången gällde det pensionen. Valdeltagandet blev högre än i tidigare folkomröstningar, och hamnade på 72 procent.

 

Det förslag som fick flest röster gällde en allmän och obligatorisk tjänstepension för alla löntagare där staten gick in som garant. Det förslaget fick 46 procent av rösterna. Det förslag som fick näst mest röster handlade om frivillig tjänstepension som skulle bestämmas av arbetsmarknadens parter eller av andra aktörer, utan staten som garant. Det förslaget fick 35 procent av rösterna. Det minst populära förslaget fick 15 procent av rösterna och gick ut på en frivillig tilläggsförsäkring men med staten som garant.

 

Trots att inget förslag fick egen majoritet i folkomröstningen infördes 1960 den allmänna tilläggspensionen (ATP) som baserades på det förslaget som fått mest röster i folkomröstningen.

 

Laddad omröstning om kärnkraft

 

Den 23 mars 1980 röstade man om kärnkraft. Och den här omröstningen kanske många idag har en relation till. Frågan kom upp på agendan efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979, och precis som vid pensionsfrågan fanns det tre olika alternativ.

 

Folkomröstningen handlade inte om alternativen att behålla eller avveckla kärnkraften, utan i vilken takt den skulle avvecklas. Valdeltagandet hamnade på nästan 76 procent, och var därmed det högsta dittills i en folkomröstning.

 

Linje ett handlade om att ingen ny kärnkraftsutbyggnad skulle planeras. Det alternativet blev minst populärt och kammade hem 19 procent av rösterna. Linje två, som byggde på linje ett men också tyckte att särskilt utsatta grupper skulle värnas samt att resurser i form av forskning om förnyelsebar energi skulle utvecklas, fick flest anhängare med drygt 39 procent av rösterna. Linje tre, som tydligast tog avstånd från kärnkraften, innebar att den skulle avvecklas inom en tioårsperiod. Det förslaget fick också knappa 39 procent av rösterna.

 

Efter den här omröstningen för drygt fyrtio år sedan har kärnkraftverket i Barsebäck avvecklats. År 2010 togs beslut om att nya kärnkraftsreaktorer kan byggas för att ersätta de reaktorer som börjar bli gamla.

 

Ja till EU – men nej till gemensam valuta 

På 1990-talet blev frågan om ett svenskt medlemskap i EU aktuell. Valet den 13 november 1994 fick ett högt deltagande på 83 procent. EU-anhängarna vann med knappt 52 procent av rösterna, medan 47 procent röstade nej. En procent röstade blankt. Den 1 januari 1995 blev Sverige medlem i EU och den 17 september samma år hölls det första svenska valet till EU-parlamentet.

 

Den senaste folkomröstningen vi haft ägde rum den 14 september 2003. Då fick svenska folket ta ställning till om vi skulle gå med i den gemensamma valutan, euron. I det här valet var valdeltagandet också högt, nära 83 procent. Utfallet blev 56 procent nej och 42 procent ja. 2 procent röstade blankt. Sverige gick inte över till euron.

 

18 år sedan sist

 

Resultaten av folkomröstningarna har ibland varit svåra att tyda, framförallt i de omröstningar där det funnits olika alternativ att välja bland. Vid ett tillfälle gick riksdagen alltså emot opinionen i förslaget som handlade om att ställa om trafiken.

 

I år är det arton år sedan Sverige hade en nationell folkomröstning. Det är något längre än den genomsnittliga tiden mellan folkomröstningar. Är vi på väg mot en till?

 

Fakta om statistiken 

Från och med 1980 kan riksdagen även fatta beslut om bindande folkomröstningar i frågor som rör grundlagsändringar, eller att godkänna internationella överenskommelser som gäller grundlagsskyddade rättigheter och skyldigheter. Men det har aldrig inträffat. Omröstningarna blir bara bindande om utfallet i folkomröstningen blir nej till det aktuella förslaget om grundlagsändring. Dessa folkomröstningar sker samtidigt som riksdagsval.

 

Man kan också hålla rådgivande folkomröstningar i kommuner och regioner.

 

 

 

 

 


Ur Vattenfalls historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria