Visan om mors Lilla Olle är sann.

Det var faktiskt en händelse som inträffade på 1800-talet. Det var så att en syskonskara var ute för att plopcka lingon och blåbär.

Den uygste pojken, 1 år gammle Olle stötte på en bjrönhona med ungar. Olle delade med sig av de bär han lyckats att plocka. När björnungarna och Olle blev trötta så lade de sig bredvid björhonan där de somnade.

De andra barnen sprang hem til sin mor som kom och skrämde bort björnanrna.

Snledningen till att Olle kunde umgås med björnarna var hans ålder. Alla djur vet när de träffar på en "valp" och betraktar den som helt ofarlig.- Utgången kunde ha blivit tragisg om något av de äldre syskonen träffat på bjönarna.

FREDAG 13

Föreställningen om fredagen den trettonde som olycksdag kan tidigast beläggas i mitten av 1800-talet, och verkligt spridd bland folk i allmänhet blev den först på 1900-talet. Idén vann anklang inte minst inom litteraturen, till exempel i Thomas L. Lawsons roman Friday, the Thirteenth (1907), som handlar om panik bland börsmäklareWall Street. Först under decennierna därefter började man på allvar uppfatta fredagen den 13 som en dag då man borde ta sig i akt, och under de senaste decennierna har vi fyllt på mytfloran genom att söka oss tillbaka i historien på jakt efter diverse olyckor som sägs ha inträffat på datumet ifråga. Ett av de senaste tillskotten är att ett betydande antal ordensmedlemmar från Tempelherreorden blev fängslade av Filip IV av Frankrike fredagen den 13 oktober 1307 på order av påven Clemens V.[2] Många av dessa torterades och avrättades dessutom

Källa Wikepedia

HUR VET DU ATT DU ÄR I ÖDEMARKEN?

Jo på 40 och 50 talet sa man att du var i ödemarken när du inte kunde höra skramlet från Coca Colabilarna.

I Sverige är du i ödemarken när du inte hör Hemglassbilen.

Nu är det april

Att​ ÖNT luras ibland

PSYKOLOGI. Minns du tänkarhattarna? För nio år sen skapade de skandalrubriker i medierna och gömdes i ett halländskt arkiv. Nu är de redo att plockas fram igen.

Det var 2009 som 60 färgglada hattar skapade en mindre skandal i Laholm i Halland. Samtidigt som kommunen hade sparkrav valde kommundirektören att köpa in hattarna för ett totalt värde av 18 000 kronor. Tanken var att de skulle utveckla kommunens problemlösningsarbete.

Uppståndelsen gjorde att hattarna placerades i kommunens arkiv. Men nu har kommunen gått med på att låna ut dem till Ekobrottsmyndigheten, rapporterar SVT Nyeter Halland. Initiativet är taget av myndighetens utbildningsspecialist Anna Nilsson Bålman.

– Jag sökte på internet och hittade då de braskande rubrikerna om tänkarhattarna i Laholm. Jag har förstått att de var mycket omskrivna. Det är en vedertagen metod som bland annat används i Japan, säger Anna Nilsson Bålman.

Hattarnas fader är den brittiske läkaren och psykologen Edward de Bono, som 1985 skrev boken Sex tänkarhattar. Metoden går ut på att hattarna ska tas på, mentalt eller fysiskt, för att tackla problem från sex olika perspektiv. En röd hatt representerar exempelvis känslor och intuition, medan en svart fokuserar på risker och hot.

Reino Jacobsson, enhetschef på Laholms kommuns kommunikationsavdelning, tror att satsningen kan ge hattarna en nytändning.

G– De fick ju inte någon riktig chans här i kommunen. Det var inte läge att sätta dem på ledningsgruppens huvuden med tanke på den debatt som det blev 2009, säger han till SVT Nyheter Halland.

Han uppger även att Ekobrottsmyndigheten får låna hattarna gratis.

TT

Uråldrig havsreptil födde levande ungar

INRIKESmindre än 40 min sedan

VETENSKAP. Fåglar, dinosaurier och krokodiler tillhör en gren på släktträdet där alla arter lägger ägg.

Nu har dock forskare upptäckt att en havslevande släkting födde levande ungar för 245 miljoner år sedan.

Detta kommer som en överraskning. De flesta hade trott att fåglarnas, krokodilernas och dinosauriernas gren, Archosauromorpha, utgjordes uteslutande av äggläggande arter.

Däggdjuren domineras av arter som föder levande ungar. Detsamma gäller för många arter av ödlor och ormar, liksom fiskar. Men ingen hade tippat att man skulle finna någon levandefödare även inom Archosauromorpha.

Bisarr kroppsform

Det nya fyndet gjordes i Kina och utgörs av ett relativt komplett fossil. Den avslöjar att arten, som tillhör släktet Dinocephalosaurus, hade en bisarr kroppsform. Halsen var cirka 1,7 meter lång medan kroppen var betydligt kortare, cirka en meter. En mer långhalsad organism är svår att finna.

Den var av att döma av tanduppsättningen en fiskätare. Men det mest intressanta var embryot av en unge som hittades inne i bröstkorgen hos djuret. Ungen tillhör tveklöst samma art, och vänder dessutom huvudet framåt, vilket visar att den inte ätits upp, eftersom bytesdjur alltid slukas med huvudet först.

Unik art?

Det fanns med andra ord levandefödare inom fåglarnas och dinosauriernas linje. Varför alla andra kända arter är, eller var, äggläggare är okänt.

Att förmågan utvecklades hos Dinocephalosaurus beror troligen på att den var specialiserad för ett liv i havet där äggläggning är omöjligt för en reptil. Kanske fanns det fler marina levandefödare inom gruppen som väntar på att upptäckas.

FAKTA

Fortplantning

Fortplantning genom äggläggning kallas på fackspråk ovipari. Ägget befruktas inom eller utom moderns kropp och utvecklas fram till kläckningen utanför kroppen, oftast i skydd av ett skal. Ovipari finns hos fåglar, groddjur, många reptiler och fiskar, samt hos kloakdjuren inom däggdjuren.

Vivipari, levandefödande, innebär att embryot utvecklas inne i moderns kropp och får näring och syre via någon form av moderkaka. Förekommer hos nästan alla däggdjur, samt hos vissa hajar.

Ovovivipari är en variant som innebär att ägget kläcks inne i moderns kropp varpå avkomman föds levande. Systemet förekommer hos många reptiler.

Källa: NE

 

Tänkarhattar

 

Enligt säker källa i Björnäs utanför Östhammar så skall det ha varit ungar i byn som byggt en trampolin på någon av klipporna vid Färgärde. En vacker och solskensdag så kom det en sommargäst med grosshandlar mage till stranden för att ta sig ett svalkande bad. Han sprang ut på trampolinen och naturligtvis så gick trampolien av. En ett av barnen i vattnet drog in luft:- Din, din, din BADDJÄVUL!!

 

 

 

 

 

Dagen introducerades i Philadelphia 1905 av amerikanskan Anna Jarvis för att på årsdagen av sin egen mors, Ann Jarvis, bortgång hedra dennas minne. Den 10 maj 1908[1] hölls därför en gudstjänst med fokus på fjärde budet och moderskärlek. Kyrkan pryddes av Jarvis själv och till alla besökare delades vita nejlikor ut, moderns favoritblomma.

Dagen spreds i resten av USA under de närmaste åren och blev 1914 officiell helgdag. Även till Europa kom seden, först till Storbritannien och sedan till Skandinavien. I Storbritannien har det funnits en äldre, folklig motsvarighet, där midfastosöndagen betecknades som "Mothering Sunday". Detta inkluderade redan 1607 en tradition att bortaboende barn på den här dagen skulle få besöka föräldrahemmet ("go a-mothering").[1]

I Sverige firades mors dag första gången 1919 på initiativ av Cecilia Bååth-Holmberg.[1] Det var dock först många decennier senare som dagen uppmärksammades i någon större omfattning. Personer födda på tidigt nittonhundratal och deras barn firade inte dagen på samma sätt som idag. Uppfattningen att dagen endast tillkommit av kommersiella skäl för att handlarna skulle få sälja mera var utbredd, något som även gäller

HÄR FINNS LÖSNINGEN.

 Bildresultat för rödhake

- Hur kan man vara så elak mot en människa? Tänkte den lilla gråa fågeln där den låg i sitt bo. Han blöder ju på ryggen och har en krans av törne på huvudet. Nu spikar de fast honom på ett kors. Tänk om man var lika stor som örnen däruppe. - Då skullle jag flyga dit och slita ur spikarna.

- Nu sticker en ett spjut i sidan på honom! Den lilla grå fågeln fick nog och flög fram till korset och satte sig på mannen och drog ur en va taggarna i törnekransen.

Då kom det en droppe blod som landae på fågelns bröt. - Fläcken kommer inte att gå bort och därför så skall ditt namn vara Rödhake i fortsättningen, sade mannen

HISTORIK

ÖNT Ringde upp Anders Lindström, ordförande i Öregrunds Hembyggdsförering och frågade när anslutningen kommer att vara klar: -Ha, vi satte upp meddelandet efter att vi sett så många skyltar om fiberanslutning. -Kommer ni att bygga en telegraf nu? -Nej det finns inga sådana planer nu, men det är ju en tanke.

Optisk telegraf, eller semafor, är en föregångare till dagens telekommunikationssystem, som uppfanns 1792 av fransmannen Claude Chappe. Den av svenskenAbraham Niclas Edelcrantz utvecklade varianten av optiska telegrafen bestod av en mast med 10 järnplåtar som kunde ställas i olika lägen. Luckorna kunde växelvis öppnas och stängas och därigenom kunde man skapa upp till 1 024 kombinationer. Systemet kan sägas vara en föregångare till moderna datasystem, genom att det bygger på ett binärt system med 10 signalelement.

 

Optisk telegraf på Gärdet vid Tekniska Museet i Stockholm, medKaknästornet i bakgrunden. Denna telegraf stod på Gärdet 1995-2014 för att återuppföras i Grisslehamn i närheten av Albert Engströms ateljé.

I slutet av 1700-talet utvecklades telegraflinjer, oftast enbart i statens tjänst med optisk telegraf. De optiska telegrafstationerna placerades på platser där fri sikt fanns till nästa station, till exempel i skärgårdar. Varje station utgjorde en länk i en kedja och en signal repeterades steg för steg från en station till den nästa tills den nådde adresstationen. Stationerna som benämndes telegrafer var en plats dit man begav sig för att sända sitt meddelande ett så kallat telegram. Den sista optiska telegraflinjen i Sverige upphörde 1881, men namn som Telegrafberget på moderna kartor minner än i dag om tidigare platser för optiska telegrafstationer

 

en optiska telegrafen var en av det tidiga 1800-talets tekniska sensationer. Redan 1794 konstruerade A Edelcrantz en optisk telegraf med vilken meddelanden kunde skickas från Drottningholms slott till Stockholm och i början av 1800-talet upprättades optiska telegraflinjer mellan Stockholm via Grisslehamn till Eckerö på Åland, mellan Göteborg och Marstrand och Hälsingborg och Malmö. Vid utbrottet av kriget 1808 förlängdes telegraflinjerna till Gävle, Sandhamn och Landsort.

 

Djurstens fyr kom att bli en länk i denna kedja av för den på den tiden enastående snabba förmedling av meddelanden.

 

Den optiska telegrafen bestod av två höga master med tre tvärarmar, på vilka nio svartmålade luckor var fästade. Högst upp satt en tionde lucka på den högsta av masterna. Luckorna syntes på långt håll när de stod vertikalt, däremot inte i horisontalläge.

 

Vid masternas fot fanns telegrafrummet och från detta kunde man reglera luckornas läge genom dragning i rep så att man kunde få alla önskade kombinationer.

 

Vid den här tiden fanns det redan ett väl fungerande signalssystem örlogsfartyg emellan. Med hjälp av signalflaggor kunde man inte bara sända bokstäver och siffror utan också vissa angivna meningar eller order. I fartygets signalbok fanns angivna en mägnd olika flaggkombinationer, som tolkades som hela meningar. Nelsons berömda signal vid Trafalgar visades t ex bra med några få flaggor. Den optiska telegrafen var en variant av samma system.

 

Totalt kunde man få 1 024 olika luckkombinationer- Med hjälp av försignaler kunde hänvisas till en särskild codebok, signalbok, och med hjälp av denna kunde 10 752 olika bokstäver, siffror eller vissa angivna korta meningar sändas.

 

Långa kikartubar var fast monterade i kontollhusets fönster och noga inriktade mot närmaste telegrafstations master. När en signal sändes avlästes den av nästa station, som fanns inom tubkikarhåll, och sändes vidare. Detta kunde ske med för den tiden oanad snabbhet, en signal från huvudstationen vid Mosebacke torg i Stockholm kunde t ex öveföras till Furusund på sju minuter.

 

Under kriget bemannades telegrafstationerna med lantvärnssoldater. Lantvärnet var ett slags allmänt uppbåd och saknade all militär förutbildning, var inte till mycket nytta i krig men dög utmärkt för bevakningsuppdrag. Även den optiska telegrafen vid Djurstens fyr bemannades med lantvärnssoldater.

 

Från Djurstens fyr rapporterades bl a när flottan kom seglande i Grepen på hemfärden från expeditionen till Norrland.

 

Förutsättningen för att den optiska telegrafen skulle fungera var dagsljus och god sikt. Var det dimma eller dis fick man helt enkelt vänta till dess det klarnade upp tillräckligt för att telegrafisterna skulle kunna läsa av signalerna.

 

Efter kriget fick stationerna förfalla. När lantvärnet upplöstes förlorade telegrafen sina telegrafister och för att avlöna och utbilda ny personal fanns inga resurser. Kedjan av stationer hade upprättats för att det skulle bli möjligt att snabbt sända meddelanden och order i krig, och att upprätthålla systemet för civilt bruk ansågs inte motiverat. Det fanns för få meddelanden att sända.

 

1836 beslöt emellertid kung Carl XIV Johan att den optiska telegrafen i Stockholms, Göteborgs och Karlskrona skärgårdar skulle återupprättas och då uppsattes också en telegrafkår med militär organisation under chefen för den topografiska kåren. Den nordligaste linjen kom då att sträcka sig till Söderhamn, men en fortsatt utbyggnad till Arholma blev aldrig av.

 

 

RÖDHAKEN

ÖNT Ringde upp Anders Lindström, ordförande i Öregrunds Hembyggdsförering och frågade när anslutningen kommer att vara klar: -Ha, vi satte upp meddelandet efter att vi sett så många skyltar om fiberanslutning. -Kommer ni att bygga en telegraf nu? -Nej det finns inga sådana planer nu, men det är ju en tanke.

Optisk telegraf, eller semafor, är en föregångare till dagens telekommunikationssystem, som uppfanns 1792 av fransmannen Claude Chappe. Den av svenskenAbraham Niclas Edelcrantz utvecklade varianten av optiska telegrafen bestod av en mast med 10 järnplåtar som kunde ställas i olika lägen. Luckorna kunde växelvis öppnas och stängas och därigenom kunde man skapa upp till 1 024 kombinationer. Systemet kan sägas vara en föregångare till moderna datasystem, genom att det bygger på ett binärt system med 10 signalelement.

 

Optisk telegraf på Gärdet vid Tekniska Museet i Stockholm, medKaknästornet i bakgrunden. Denna telegraf stod på Gärdet 1995-2014 för att återuppföras i Grisslehamn i närheten av Albert Engströms ateljé.

I slutet av 1700-talet utvecklades telegraflinjer, oftast enbart i statens tjänst med optisk telegraf. De optiska telegrafstationerna placerades på platser där fri sikt fanns till nästa station, till exempel i skärgårdar. Varje station utgjorde en länk i en kedja och en signal repeterades steg för steg från en station till den nästa tills den nådde adresstationen. Stationerna som benämndes telegrafer var en plats dit man begav sig för att sända sitt meddelande ett så kallat telegram. Den sista optiska telegraflinjen i Sverige upphörde 1881, men namn som Telegrafberget på moderna kartor minner än i dag om tidigare platser för optiska telegrafstationer

 

en optiska telegrafen var en av det tidiga 1800-talets tekniska sensationer. Redan 1794 konstruerade A Edelcrantz en optisk telegraf med vilken meddelanden kunde skickas från Drottningholms slott till Stockholm och i början av 1800-talet upprättades optiska telegraflinjer mellan Stockholm via Grisslehamn till Eckerö på Åland, mellan Göteborg och Marstrand och Hälsingborg och Malmö. Vid utbrottet av kriget 1808 förlängdes telegraflinjerna till Gävle, Sandhamn och Landsort.

 

Djurstens fyr kom att bli en länk i denna kedja av för den på den tiden enastående snabba förmedling av meddelanden.

 

Den optiska telegrafen bestod av två höga master med tre tvärarmar, på vilka nio svartmålade luckor var fästade. Högst upp satt en tionde lucka på den högsta av masterna. Luckorna syntes på långt håll när de stod vertikalt, däremot inte i horisontalläge.

 

Vid masternas fot fanns telegrafrummet och från detta kunde man reglera luckornas läge genom dragning i rep så att man kunde få alla önskade kombinationer.

 

Vid den här tiden fanns det redan ett väl fungerande signalssystem örlogsfartyg emellan. Med hjälp av signalflaggor kunde man inte bara sända bokstäver och siffror utan också vissa angivna meningar eller order. I fartygets signalbok fanns angivna en mägnd olika flaggkombinationer, som tolkades som hela meningar. Nelsons berömda signal vid Trafalgar visades t ex bra med några få flaggor. Den optiska telegrafen var en variant av samma system.

 

Totalt kunde man få 1 024 olika luckkombinationer- Med hjälp av försignaler kunde hänvisas till en särskild codebok, signalbok, och med hjälp av denna kunde 10 752 olika bokstäver, siffror eller vissa angivna korta meningar sändas.

 

Långa kikartubar var fast monterade i kontollhusets fönster och noga inriktade mot närmaste telegrafstations master. När en signal sändes avlästes den av nästa station, som fanns inom tubkikarhåll, och sändes vidare. Detta kunde ske med för den tiden oanad snabbhet, en signal från huvudstationen vid Mosebacke torg i Stockholm kunde t ex öveföras till Furusund på sju minuter.

 

Under kriget bemannades telegrafstationerna med lantvärnssoldater. Lantvärnet var ett slags allmänt uppbåd och saknade all militär förutbildning, var inte till mycket nytta i krig men dög utmärkt för bevakningsuppdrag. Även den optiska telegrafen vid Djurstens fyr bemannades med lantvärnssoldater.

 

Från Djurstens fyr rapporterades bl a när flottan kom seglande i Grepen på hemfärden från expeditionen till Norrland.

 

Förutsättningen för att den optiska telegrafen skulle fungera var dagsljus och god sikt. Var det dimma eller dis fick man helt enkelt vänta till dess det klarnade upp tillräckligt för att telegrafisterna skulle kunna läsa av signalerna.

 

Efter kriget fick stationerna förfalla. När lantvärnet upplöstes förlorade telegrafen sina telegrafister och för att avlöna och utbilda ny personal fanns inga resurser. Kedjan av stationer hade upprättats för att det skulle bli möjligt att snabbt sända meddelanden och order i krig, och att upprätthålla systemet för civilt bruk ansågs inte motiverat. Det fanns för få meddelanden att sända.

 

1836 beslöt emellertid kung Carl XIV Johan att den optiska telegrafen i Stockholms, Göteborgs och Karlskrona skärgårdar skulle återupprättas och då uppsattes också en telegrafkår med militär organisation under chefen för den topografiska kåren. Den nordligaste linjen kom då att sträcka sig till Söderhamn, men en fortsatt utbyggnad till Arholma blev aldrig av.

 

 

OPTISKTELEGRAF

ÖNT Ringde upp Anders Lindström, ordförande i Öregrunds Hembyggdsförering och frågade när anslutningen kommer att vara klar: -Ha, vi satte upp meddelandet efter att vi sett så många skyltar om fiberanslutning. -Kommer ni att bygga en telegraf nu? -Nej det finns inga sådana planer nu, men det är ju en tanke.

Optisk telegraf, eller semafor, är en föregångare till dagens telekommunikationssystem, som uppfanns 1792 av fransmannen Claude Chappe. Den av svenskenAbraham Niclas Edelcrantz utvecklade varianten av optiska telegrafen bestod av en mast med 10 järnplåtar som kunde ställas i olika lägen. Luckorna kunde växelvis öppnas och stängas och därigenom kunde man skapa upp till 1 024 kombinationer. Systemet kan sägas vara en föregångare till moderna datasystem, genom att det bygger på ett binärt system med 10 signalelement.

 

Optisk telegraf på Gärdet vid Tekniska Museet i Stockholm, medKaknästornet i bakgrunden. Denna telegraf stod på Gärdet 1995-2014 för att återuppföras i Grisslehamn i närheten av Albert Engströms ateljé.

I slutet av 1700-talet utvecklades telegraflinjer, oftast enbart i statens tjänst med optisk telegraf. De optiska telegrafstationerna placerades på platser där fri sikt fanns till nästa station, till exempel i skärgårdar. Varje station utgjorde en länk i en kedja och en signal repeterades steg för steg från en station till den nästa tills den nådde adresstationen. Stationerna som benämndes telegrafer var en plats dit man begav sig för att sända sitt meddelande ett så kallat telegram. Den sista optiska telegraflinjen i Sverige upphörde 1881, men namn som Telegrafberget på moderna kartor minner än i dag om tidigare platser för optiska telegrafstationer

 

en optiska telegrafen var en av det tidiga 1800-talets tekniska sensationer. Redan 1794 konstruerade A Edelcrantz en optisk telegraf med vilken meddelanden kunde skickas från Drottningholms slott till Stockholm och i början av 1800-talet upprättades optiska telegraflinjer mellan Stockholm via Grisslehamn till Eckerö på Åland, mellan Göteborg och Marstrand och Hälsingborg och Malmö. Vid utbrottet av kriget 1808 förlängdes telegraflinjerna till Gävle, Sandhamn och Landsort.

 

Djurstens fyr kom att bli en länk i denna kedja av för den på den tiden enastående snabba förmedling av meddelanden.

 

Den optiska telegrafen bestod av två höga master med tre tvärarmar, på vilka nio svartmålade luckor var fästade. Högst upp satt en tionde lucka på den högsta av masterna. Luckorna syntes på långt håll när de stod vertikalt, däremot inte i horisontalläge.

 

Vid masternas fot fanns telegrafrummet och från detta kunde man reglera luckornas läge genom dragning i rep så att man kunde få alla önskade kombinationer.

 

Vid den här tiden fanns det redan ett väl fungerande signalssystem örlogsfartyg emellan. Med hjälp av signalflaggor kunde man inte bara sända bokstäver och siffror utan också vissa angivna meningar eller order. I fartygets signalbok fanns angivna en mägnd olika flaggkombinationer, som tolkades som hela meningar. Nelsons berömda signal vid Trafalgar visades t ex bra med några få flaggor. Den optiska telegrafen var en variant av samma system.

 

Totalt kunde man få 1 024 olika luckkombinationer- Med hjälp av försignaler kunde hänvisas till en särskild codebok, signalbok, och med hjälp av denna kunde 10 752 olika bokstäver, siffror eller vissa angivna korta meningar sändas.

 

Långa kikartubar var fast monterade i kontollhusets fönster och noga inriktade mot närmaste telegrafstations master. När en signal sändes avlästes den av nästa station, som fanns inom tubkikarhåll, och sändes vidare. Detta kunde ske med för den tiden oanad snabbhet, en signal från huvudstationen vid Mosebacke torg i Stockholm kunde t ex öveföras till Furusund på sju minuter.

 

Under kriget bemannades telegrafstationerna med lantvärnssoldater. Lantvärnet var ett slags allmänt uppbåd och saknade all militär förutbildning, var inte till mycket nytta i krig men dög utmärkt för bevakningsuppdrag. Även den optiska telegrafen vid Djurstens fyr bemannades med lantvärnssoldater.

 

Från Djurstens fyr rapporterades bl a när flottan kom seglande i Grepen på hemfärden från expeditionen till Norrland.

 

Förutsättningen för att den optiska telegrafen skulle fungera var dagsljus och god sikt. Var det dimma eller dis fick man helt enkelt vänta till dess det klarnade upp tillräckligt för att telegrafisterna skulle kunna läsa av signalerna.

 

Efter kriget fick stationerna förfalla. När lantvärnet upplöstes förlorade telegrafen sina telegrafister och för att avlöna och utbilda ny personal fanns inga resurser. Kedjan av stationer hade upprättats för att det skulle bli möjligt att snabbt sända meddelanden och order i krig, och att upprätthålla systemet för civilt bruk ansågs inte motiverat. Det fanns för få meddelanden att sända.

 

1836 beslöt emellertid kung Carl XIV Johan att den optiska telegrafen i Stockholms, Göteborgs och Karlskrona skärgårdar skulle återupprättas och då uppsattes också en telegrafkår med militär organisation under chefen för den topografiska kåren. Den nordligaste linjen kom då att sträcka sig till Söderhamn, men en fortsatt utbyggnad till Arholma blev aldrig av.