LIVETS VÄG

När färjan lagt till så såg Granen ut på planen så såg han hur Håkans lastbil stannade till efter att ha kört av som andra bil. Håkan hoppade ner och började gå runt och kontrollera lysena. Granen drack upp bottenskylan i kaffemuggen och nickade åt Lisen och gick ner för backen. Det var ett tag sedan som han träffat Håkan.

Håkans bil var ett litet konstverk, solnedgången lyste ovanför vindrutan och på sidorna så fanns porträtt av Liz och Peter. Håkan hade varit billackerare innan han fick ärva lastbilen av sin farbror.

– Jag såg din bil och jag hoppades att det var du som var här. Vänta så skall jag hämta körkortet och lite papper som du kan kontrollera.

. Varför skulle jag kolla en bil som alltid är grön?

Plastmappen med ett par papper hämtades ur hytten, Granne tittade på dem, som visade att Håkans bil var lastad med styckegods från Turkiet.

. Jag vill inte att någon skall förstå varför vi pratar. Du kommer väl ihåg vad vi pratade om på klubbholmen?

– Tack för senast föresten, menar du om Igors lastbil?

Det är bilen som just kör av färjan. Jag såg minst en kille som gick med Igor från matsalen under resan. Du kommer väl ihåg vad du lovade?

– Jag glömmer inte det! Nu kan du fortsätta hemåt och hälsa dem där hemma!

Jag tyckte att Håkan sa att Igor var ryss, men bilen har ju svenska skyltar, det är ju rätt smart att dölja att den kommer från Ryssland. 

För att slippa bli avlyssnad så ringde upp LKC:

Jag följer efter en lastbil med registrerings nummer AKF998 3 från Hargshamn. Det kan vara misstanke om att det är frågan om människosmuggling mm och jag är ensam och vill ha hjälp med stoppet. Just nu så vet jag inte om det skall gå 288 eller 290. Men du kan väl jobba med båda så återkommer jag när vi kommer upp till 288an.

Det här började egentligen förra sommaren.

 Jag tror att det är Gulan där ute, jag känner igen spinackern.

Meg stod uppe på klippan med kikaren för att titta efter havsörnen som brukade göra eftermiddagens jaktpass. Någon av örnarna kom regelbundet över Örskär sundet. De hade ett bo på en av de yttre öarna i Gräsö skärgården.

Det pirrade som vanligt i Granens kropp när han tittade på Megs bruna kropp, solbrännan hade hon inte fått så mycket att av att ligga och ”pressa” på en filt, i år så var det mest av att hon målat om däcket efter att Lisen blivit sjösatt.

Kan du se numret i blåsan? Granen sträckte sig efter den lilla VHF radion.

Lisen kallar Gulan kanal 77 kom

 Tror du att de hör dig, de är ju lite lång ut? Meg hade börjat gå ner från klippan till ”poolen” som var en klippskreva med havsvatten som spolats upp vid någon nordlig kuling. Vattnet var några grader varmare än i sjön.

Det är ju fritt vatten. Gulan från Lisen kanal 77 kom. De är väl så förtjusta i seglingen och jobbet med seglen. Du vet ju hur mycket Karro tycker om att pressa Gulan. Håkan för väl som vanligt jobba medans hon sitter vid pinnen och njuter.

Gulan här Lisen kom.

Det ser ju fint för er.

 Ja det pendlar mellan 6 och 8 – Håkan jag kan inte hålla den här kursen om du inte kommer upp och tar hem på gajen - Karros röst hördes lite svagt i bakgrunden – Du hör hur jag har det, återkommer.

Stämningen är som vanligt på den båten.

Granen tog av potatiskastrullen och slog av vattnet. Lunchen var lite försenad men nu skulle det bli gott med en sillbit med gräddfil och en klar.

  Lisen från Gulan. Nu har det lugnat ner sig här och hur har ni det?

 Solen lyser och vi har doppat oss i ”swimmingpoolen” och skall just äta lunch.

 Vi har legat på Prästskär ett par dagar och skall segla till Öregrund för att handla lite mat och fylla på färskvatten. Vi blir nog kvar där över natten.

 Kölsvinet är laddat för vi kommer från Eckerö och har ”turat.” Passar Klubbholmen i morgon eftermiddag, vi tänkte att vi skulle ta en titt på Kullaskär och sedan dra söderut.

 Karro nickar så det är väll lika bra att lyda så vi träffas där.

 Klart slut. 

Vid vägkorset till Ronöholm så tänkte Granen på en höstkväll på poststället vid Ulriksgatan där han hade en fin utsikt över infarten och parkeringen. Ulriksgatans röda tegellängor innehöll en del personer som kunde vara intressanta.

När Den vita Amazonen, med en röd vänster framskärm, var registrerad på en tjej i Gimo, men den ägdes av Kryckan, passerade. Han satt vid ratten och körde olovligt som vanligt. Ängen satt i framsätet, han skall inte vara här utan på Åboanstalten. Men tjejen i baksätet kändes inte igen.

Fan också! Nu hinner jag inte dricka upp kaffet! Den nyss uppslagna muggen tömdes genom vänster ruta.

I korsningen vid Grillen så gick det söderut.

Granen ropade upp Tierp.

 Jag åker efter Kryckan och han har Ängen och en tjej med sig färden går söderut vi passerade just Börstils kyrka. Du kan väl kontakta Norrtälje för hjälp med stoppet.

Ringer klart slut

Att stoppa en bil med en efterlyst, en grov olovlig körning och en okänd, när man är singelpatrull finns inte på kartan.

Fan också nu har vi fått Granen efter oss. Vi svänger ner mot Harg och ser om han hänger på. Kryckan hade sett polisbilen och Gittan vände sig om och tittade genom bakrutan.

Amazonen svängde ner mot Bruket i Harg förbi Beckfris hjorthägn.

 Shc 35 från 515 kom.

 35 här kom

 Nu går det ner mot Hargshamn så det kommer väll att fortsätta på Roneholmsvägen mot Hallsta.

 Norrtäljebilen låg i Skebo så de hinner och täppa till före Hallsta. Det är SHB810. Ni träffas på riksen. Klart slut.

Skönt att få hjälp. Granen hade inget problem med att hänga med. Kryckan har nog fattat att det kommer att bli ett stopp så han har inte så bråttom. På en äng så fanns det ett par militärtält lindrigt kamouflerade likadant med bilarna som stod där. Det är ju alltid repövningar så här på hösten.

 515 från 810 vi är inne på Roneholmsvägen. Hinner vi till Gräsövägskälet?

 Det blir nog rätt perfekt.

 Nu ser jag era blåljus så vi möts snart.

Som väntat så stannade Kryckan lydigt för den röda lampan.

 Fan att du alltid ska dyka upp när man skall ut och ha lite roligt. Han sade det med sitt vanliga leende.

 Ja nu bli det ju en prick i protokollet igen.

Granen fick syn på en bandspelare på instrumentbrädan. Undrar om inte det var den som stals på Guldskärsgatan när Imes förråd länsades på TV-apparater.

 Vi tar in dem till Hallsta för förhör.

 Ok men vi har tre bilar och tre ”busar” så vi ropar upp Norrtälje för att få hjälp.

 SHB 8 810 kom

 810 här kom.

 Det finns ingen bil närmare än Östanå så ni får lösa det på något vis.

 Ja hur fan gör vi nu. Vi kan ju ställa Amazonen här och ta dem i två bilar. Varken Kryckan eller Ängen är några bråkstakar.

 Nä inte fan bråkar vi med dig heller sa Ängen och blåste ut lite rök genom näsan.

 810 från SHB8

 Ja kom

 Fick samtal från en Militärpolis patrull som hörde oss och de kommer med 6 man och en VW buss.

Det blinkade till av ett par lysen som svängde runt kurvan.

Kryckan, Ängen och Gittan fick ordentlig eskort till stationen i Hallsta.

Granen tyckte att en av Militärpoliserna såg ung ut för att göra repmånad.

 Hur kommer det sig att du är ute på repmånad som är så ung?

 Jo jag skall plugga efter lumpen och fick göra alla repövningar på en gång. Jag blev MP för att jag visste att man fick rida på tjänstetid.

Det gick inte att få Kryckan, Ängen och Gittan anhållna för inbrottet i Östhammar men Ängen transporterades till Norrtäljeanstalten eftersom han lyst.

 Hoppas att ingen får skit för det här för vi får egentligen inte använda militär i vår verksamhet. Tänkte Grannen och släppte ut Gittan och Kryckan. 

Ravin steg ut från porten i hyreshuset, som hade röda tegelväggar och brunande buskar, det var ju sent på hösten. När jag gick från bussen på morgonen så sved det till lite i ansiktet. Ravin var som vanligt på gott humör. 

– Ja då är det dags igen och träffa Forshed igen, sa Ravin och stängde dörren. Forshed var åklagaren. Granen svängde ner mot parkeringen, som så här på en tisdags förmiddag var ganska tom på bilar, förutom några skrotbilar. 

– Fick farsan skjuta något under älgjakten? Ravins farsa var en flitig jägare, stor med ett lika gott humör som Ravin själv. 

– Nä, men han påstod att han hade en kapitalälg på kornet när den helt plötsligt vred sig och vände ärslet till, men du vet hur farsan kan skarva ibland. Men laget sköt av sin kvot på tre vuxna och en kalv. Så nu får man äta älg hela året igen. 

– Men älg är val inte så dumt? 

- Det sa jag inte heller, morsan lagar hyfsat käk och älg på olika sätt. Du skulle smaka hennes grytor! 

– Jag får väll titta in på middag någon gång! 

– Föresten, vem var det som tjallade på mig om datorn? 

Granen blev tyst och lite förbannad, för Ravin visste mycket väl, att han fått tipset anonymt. De rostbruna träden vid Långängen svissade förbi, ja svissade förbi var väll lite överdrivet. Det var ju gott om tid. 

– Nej, det trodde jag att du visste att jag aldrig avslöjar en källa. Inte ens Älgen vet vem det var! 

Ravin surnade till och satt tyst ett tag och tittade på Sandviks gula tegellada till fabrik. Han vände sig mot mig igen. 

– Men om jag ger dig ett tips om var du kan göra ett stort kap av knark, så kan väll du ge mig namnet på tjallaren? Ravin tittade stint på Jack som att han skulle nappa på betet. 

– Vad skall då säga när knarklangaren frågar mig vem som brandade honom?

-  Du kommer i alla fall att tala om det inne i rättsalen! 

Tingsrätten hade flyttat sina förhandlingar till Uppsala, det var annat än när det var förhandlingar i stenkollosen vid kyrkan, byggnaden utstrålade makt. Många som inte hade varit i en rättegångsal tidigare var lite ängsliga när de kom in i hallen med sina tak höga fönster. Men vaktmästaren var vänligheten själv och när han hälsat på den så brukade han sätta sig bredvid och snackade om allt möjligt. Ibland, innan förhandlingen börjat, så öppnade han dörren till salen och visade var alla skulle sitta. 

Tingshuset i Uppsala har en annan atmosfär. Det är inte lika personligt. Mest glas och metall och påminner lite om en station av något slag. 

Ravin träffade sin advokat, en sådan där med mörk kostym och en häftig frisyr med en tofs i nacken. De gick in i ett förberedelserum.

Undrar om det kommer någon fråga om ”tjallaren” tänkte Granen.

-   Målet åklagaren mot Ravin kallas till 3. 

-    Åklagren är åklagare Carlgren. 

-    Och det här Ravin förstår

  - Ja.

-  Han biträdes av offentliga försvaren advokaten Nilsson.

 -   Och så har vi vittnet polisinspektör Granen.

    Finns det något förhinder för huvudförhandling?

 -  Nej 

-   Nej.

 -  Då får vittnet vänta utanför.

 

Det var den vanliga ritualen i Tingsrätten. Granen funderade en hel del på hur det skulle gå om advokaten skulle fråga om namnet på ”tjallaren”. Tankarna gick i olika banor. Det som fanns att läsa var inte så intressant, rätt till försvarare, handläggning av tvistemål mm sådant. Det brukar ju finnas en kaffeautomat, ja där i hörnet. Generöst att de bjuder på kaffet. Nu förstår jag varför det är går ju inte att betala för, men det ju kaffe i alla fall. 

- Vittnet Granen kallas till tingsalen. 

- Finns det något hinder för att du vittnar?

-  Ja

 - Vad är det förhinder ar du släckt med någon av parterna?

  -  Nej,

 -  Då får vittnet ange skälet till hindret!

 - Ja det skall jag göra genom att berätta en tidigare händelse där Ravin var inblandad.

 -    Vi får flytta oss till en händelse på en Valborgsmässoafton i Östhammar. Jag och min kollega var på polisstationen. 

Fan att man skall behöva jobba på Valborg. Granen svalde det sista i kaffekoppen. Det var det sista efter avbrottet.- Det är skönt att de flesta har åkt in till Uppsala. Nu är det ju bara en timme kvar på passet så vi drar väll ett varv och kollar läget, så slipper vi kanske att åk ut på beredskapen.

-  Du får köra jag är lite trött. 

-   Det är OK men då får du köra i morgon på demonstrationen i Gimo. 

På Rådhustorget och Sjötorget så var det öde. Östhammars fjärden var lite blå med små krusningar. Det syntes lite rök från Majbrasan på Krutudden. När bilen kom till korsningen mellan N Tullportsgatan och Stora Nygatan. 

- Här såg jag en liten fantaskig händelse en tidig morgon, 

en midsommar, började Granen. – Vi såg en katt som smög på några måsar på Frömans trädgård. Vi stannade för att se vad som skulle hända.-

Efter en stund så gjorde katten ett språng och fick tag i vingen på en mås. Måsen lyfte med katten hängande i vingen. När måsen kommit upp ca 2 meter upp så var katten, djävligt besviken tvungen att släppa. 

Utanför Klockan så var det några ungdomar som verkade lite oroade.Anledning en var kanske att det låg någon låg mitt på vägen.

- Typiskt att vi skall få en fylla i slutet av passet.

 - Ja det blir väll en resa till Tierp. 

Några ungdomar sprang fram och sa – Han är skjuten jag tror att han blev skjuten med k-pist.  

 -  Hur är det med dig?

 -  Ravin sköt mig.

När Runan vände på mannen till fram stupa sidläge så var det en stor kula som trillade från kläderna ut på marken. Kulan var en så kallade bränneker kula. Fattiga jägare gjorde en sådan genom att ta ut haglen från en patron och gjöt en kula som de la tillbaka i patronen och kunde användas i ett hagelgevär vi jakt på älg.

-  Nu förstår jag vem det var som sköt på Klacskärscampingens kiosk. Det var någon som sköt ett skott som gick rakt igenom kiosken, det kan möjligen ha gjort med en brännekerkula sa Granen. 

Ambulansen tog Risto med sig. 

Det var en brottsplats så det gällde att spärra av. Det fanns en avspärrningslina i polisbilen och den sattes upp. Tyvärr så sattes den upp över en liten cykelväg. En hungrig yngling var på väg till Klockan. Linan var ju inte så synlig i halvmörkret så han stod ju naturligtvis på öronen.

-   Vad är det som hänt? Frågade Murvel, som var lokalredaktör i Östhammar.

 

- Kan du hålla koll på platsen så att vi kan åka in för avrapporering så skall du få alla uppgifter när vi kan avlösa dig. 

Nu så kom det förstärkning och de flesta poliserna samladdes på stationen- 

Då stod Ravin utanför dörren och i han sträckte upp händerna i luften och i högerhanden så höll han ett brutet hagelgevär. Alla duckade tills man förstod att han gav upp. 

I utredningen så kom det fram att Ravin sköt Risto för att de kommit i gräl om något.

-  På vägen hit så antydde Ravin, att hans advokat skall ställa frågan om uppgiftslänarens namn. Det var den som gjorde att jag fick ett beslut om husrannsakan. Om jag avlägger vittneseden och vägrar att svara så begår jag mened. Den enda person som vet namnet är jag. Jag vill att rätten fattar beslut om att den frågan inte får ställas. Det av två tre skäl att den inte får ställas. Enligt min uppfattning så har frågan ingen betydelse för målets utredning, om jag svarar på frågan så kommer jag inte att få några fler anonyma tips i fortsättningen och det tyngsta skälet är uppgiftslämnarens säkerhet. Om Ravin kan skjuta en bränneckerkula och en hagelsvärm i magen på en person efter ett gräl, i vilken fara kommer uppgiftslämnaren att befinna sig. Jag vet att jag kommer att bli häktad i tre månader om jag inte vittnar. Men eftersom jag inte kommer att få några restriktioner så kan jag fortsätta min tjänst från cellen. Jag tror att, genom avstå från frågan enligt god advokatsed och medtanke på Ravin inte får möjlighet att förvärra sin situation.

-     Vad säger advokat Carlgren

 

-         Frågan kommer inte att ställas.

 

-         Åklagaren?

 

-         Finns ingen anledning att ställa frågan.

 

-         Då är polisinspektören villig att vittna?

 

-         Ja.

 

Efter vittneseden så satt sig Granen i vittnesbåset.

 

-         Vi tar upp vittnesmålet på band. Vittnes förhör med polisinspektör Granen. Åklageren inleder förhöret.

 

-         Kan du berätta för rätten om händelse då du hittade datorn hos Ravin?

 

-          Javaist. Det började med att det hade gjorts ett inbrott

 

på en bilfirma i Östhammar då det bland annat stal en dator. En tid därefter så fick kontakt med uppgiftslämnaren som sade att han var helt säker på att datorn fanns hemma hos Ravin. Jag hade fått säkra uppgifter från samma källa tidigare för mer än tio år sedan, uppgifterna var så bra att det gick att lösa ett brott. Jag drog det som fanns i det här ärendet, för fuledaren. När jag berättat om det ärendet och vad som fanns mot Ravin. Då fick jag beslut om husrannsakan.

 

Datorn hittades hemma hos Ravin. Men jag är inte helt säker på att det är Ravin som gjort inbrottet eller att han gjort det ensam, Han kunde inte berätta hur han gått tillväga. Det kan ju vara så att han fått datorn av någon annan.

 

-         Hur menar du? Åklagaren tittade lite förvånad på Granen

 

-  Jo, när vi var på platsen under förhöret så kunde han Inte peka ut fönstret där det fanns brytmärken. 

- Då har jag inga fler frågor till vittnet.

 - Advokaten?

 -  Nej inga fler frågor. 

-  Då får vi tacka polisinspektören, har du några kostnader?

-  Nej jag har använt tjänstebil. Först tänkte jag att jag skulle be om hundra kronor så att Ravin och jag kunde ta en varmkorv på vägen hem. Men det skulle ju Ravin få betala. 

-Då gör vi så här Granen beviljas 100 kronor och kostnaden stannar på staten. Bra tänkt. Då kan Granen lämna rätte

 -  Jag stannar och väntar på Ravin. Men jag går ut på någon timme för att handla 

- Då går vi vidare med parternas slutpl.. mummel genom den stängda dörren. 

Det var skönt att det inte blev några problem.

 

 

 

– Fan att man skall behöva jobba på Valborg. Granen svalde det sista i kaffekoppen. Det var det sista efter avbrottet.- Det är skönt att de flesta har åkt in till Uppsala. Nu är det ju bara en timme kvar på passet så vi drar väll ett varv och kollar läget, så slipper vi kanske att åka ut på beredskapen.

-         Du får köra jag är lite trött.

-         Det är OK men då får du köra i morgon på demonstrationen i Gimo.

På Rådhustorget och Sjötorget så var det öde. Östhammars fjärden var lite blå med små krusningar. Det syntes lite rök från Majbrasan på Krutudden. När bilen kom till korsningen mellan N Tullportsgatan och Stora Nygatan.

-         Här såg jag en liten fantaskig händelse en tidig morgon,

en midsommar, började Granen. – Vi såg en katt som smög på några måsar på Frömans trädgård. Vi stannade för att se vad som skulle hända.

-         Efter en stund så gjorde katten ett språng och fick tag i vingen på en mås. Måsen lyfte med katten hängande i vingen. När måsen kommit upp ca 2 meter upp så var katten, djävligt besviken tvungen att släppa.

Utanför Klockan så var det några ungdomar som verkade lite oroade.

Anledning en var kanske att det låg någon  mitt på vägen.

-         Typiskt att vi skall få en fylla i slutet av passet.

-         Ja det blir väll en resa till Tierp.

Några ungdomar sprang fram och sa – Han är skjuten jag tror att han blev skjuten med k-pist.  

-         Hur är det med dig?

-         Ravin sköt mig.

När Runan vände på mannen till fram stupa sidläge så var det en stor kula som trillade från kläderna ut på marken. Kulan var en så kallade bränneker kula. Fattiga jägare gjorde en sådan genom att ta ut haglen från en patron och gjöt en kula som de la tillbaka i patronen och kunde användas i ett hagelgevär vi jakt på älg.

- Nu förstår jag vem det var som sköt på Klacskärscampingens kiosk. Det var någon som sköt ett skott som gick rakt igenom kiosken, det kan möjligen ha gjorts med en brännekerkula sa Granen.

Ambulansen tog Risto med sig.

Det var en brottsplats så det gällde att spärra av. Det fanns en avspärrningslina i polisbilen och den sattes upp. Tyvärr så sattes den upp över en liten cykelväg. En hungrig yngling var på väg till Klockan. Linan var ju inte så synlig i halvmörkret så han stog ju naturligtvis på öronen.

-   Vad är det som hänt? Frågade Murvel, som var lokalredaktör i Östhammar.

-Kan du hålla koll på platsen så att vi kan åka in för avrapportering så skall du få alla uppgifter när vi kan avlösa dig.

Nu så kom det förstärkning och de flesta poliserna samladdes på stationen-

Då stod Ravin utanför dörren och  han sträckte upp händerna  luften och i högerhanden så höll han ett brutet hagelgevär. Alla duckade tills man förstod att han gav upp.